Karjalassa me syntyneet, systra mi. Ibland känner själen igen sig. Talar om var den varit. Hittar sin halva. Då händer det nåt i universum.
Dan johtilis áiggi siste njárbu min varra
ii min suopman ii šat šuvvaii ge luonddu čáhci šoava
(Paulus Utsi, ur Giela Gielain, 1974)
I den ilande tiden uttunnas vårt blod
samklangen brister, vatten upphör att brusa.
(översättning: Inger Utsi)
Så börjar den roman som tidigare låg på denna blogg. Men sedan Kulturrådet beslutat ge Myria stöd för texten finns romanen än så länge bara i hederlig gammal bokform. Bearbetad sedan 7 år så har den nog blivit lite bättre vill jag påstå.
Avnjut den i bokform genom att köpa den på adlibris.se eller på bokus.se även Akademibokhandeln har den.
Hälsningar
Myria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar